under the ivy

Sitter här med Keyvan. Han har varit så orolig, både inatt och idag. Jättejobbigt. Just nu väntar man bara på att han ska gå och lägga sig och sova, så att han kan bli någorlunda utvilad. Så skönt att onsdagen är passerad. Början utav veckan är alltid så lång och jobbig. Torsdagen ger en verkligen hopp om helgen. Då vet man att det bara är morgondagen kvar att jobba. Haha, 1,5 vecka har gått utav mitt jobb och jag skriver som om jag slitit i 100år, när jag snackar om hopp och allt. Förresten, imorse fick jag tag på en utav Keyvans mjölktänder. Har suttit och lurpassat så länge, men inte hittat en enda. Han håller nämligen på och tappar alla tänderna och jag tänkte att det kunde bli ett fint minne att spara hans mjölktänder i en liten ask. Hoppas att jag får tag på fler!

Annars har jag spenderat dagarna med att läsa. Fick äntligen tag på ”Känn pulsen slå” och har kommit halvvägs igenom boken. Första boken var bra, men den andra.. Nja, samma visa om igen, droger, demoner, skärsår, supande.. sida efter sida. Samtidigt kan jag förstå att skrivandet varit ett enormt hjälpmedel för Berny. Älskar ju själv att skriva och hoppas också en dag på ett författarskap. Det har varit en dröm, så man får se. Hade gärna skrivit pedagogik- och psykologiböcker, men kan även tänka mig att skriva både barn- och ungdomsböcker. Om jag nu fantiserar om att bli värsta doktorn i pedagogik, så får jag min chans att skriva iallafall. Hade inte varit helt fel.

Nu har jag en del att skriva om! Idag fick jag mitt antagningsbesked: Jag har kommit in på lärarutbildningen i Kalmar! Hihi, och just nu känns det faktiskt rätt. Jag har gått runt och spekulerat, funderat, velat fram och tillbaka med frågan: ”Vad ska jag bli?” Att plugga har alltid känts som en självklarhet. Jag vill plugga. Jag känner att jag är en sådan människa som bör göra det. Jag funderade på barnmorska ett tag, men kom fram till att min stora hobby är nog inte att sitta och kolla folk mellan benen, även om det är så mycket annat vid sidan om. Jag gillar arbetet till hälften. Jag har alltid varit en person som älskar att hjälpa folk, ge råd och stöd. Kurator hade för min del varit ett perfekt yrke, men det räcker ju med att gå in på arbetsförmedlingen för att konstatera att något sådant jobb faktiskt inte finns häråt. Har fått en del råd från socionomer själva att de inte rekomenderar någon att läsa till socionomyrket. Det är så ont om sådana jobb, så då är det lika bra att satsa på något som jag vet kan ge mig ett yrke.

Därför började jag intressera mig för läraryrket. Inte så konstigt, med tanke på att varenda en i Mohammads familj är lärare. Jag vill kunna jobba med barn och som lärare kan jag ge ståd och råd, eftersom jag trots allt ska vara en förebild och motivera dom. Vet inte hur många gånger som jag legat hemma hos mina svärföräldrar och läst igenom deras pedagogikböcker och jag började få sug på att bli lärare för förskolan, men främst de tidiga åren, mellan 6-12år.

Samtidigt känner jag att jag vill mer än så. På så vis kände jag att förskollärare var lite sådär ”låg-status” och dåligt betalt.. Om jag nu har möjligheten till att plugga, så känner jag endå att jag likabra kan sikta högt från början. Handlar väl i stort sett bara om prestationsångest. Helt plötsligt skulle jag bli läkare eller veterinär istället, men verkligheten kom ifatt. Diskuterade med min svägerska och kom fram till att jag kan ta en magister i pedagogik och psykologi, så att jag sedan kan doktorera. Kollade efter lite olika tjänster på högskolorna här i närheten och såg att de sökte en adjunkt/lektor för forskning inom pedagogik i förskola och förskolemiljö. Det slog mig, DET vill jag bli! Bara för att jag blir förskollärare så innebär det inte att livet tar slut där. Och nu är jag äntligen mer tillfreds med mig själv. Nu känner jag att jag har valt rätt, eftersom jag nu ska se möjligheter och inte begränsningar. Sedan kanske det visar sig att om 10år så finns det massvis med kuratorjobb i Sverige. Då kanske jag väljer den vägen istället.

Igår hade jag verkligen fullt upp. Blev tvungen att åka inom jobbet igår, så att jag kunde se ytterligare två ställen som jag ska städa i sommar. Skulle sedan möta upp personalen på kontoret, för att få nycklarna, men tror ni dom är där? Givetvis inte. Promenerade hem från stan och tog en liten tupplur. Senare på eftermiddagen skulle jag möta upp min första Karlskronakompis, som jag förövrigt aldrig träffat förut. Jag var så nervös, att jag nästan ville ställa in allt, men det var lika bra att få det gjort och givetvis hade jag jättetrevligt.  Vi tog en fika, sedan besökte vi den omtalade hundbutiken, som hon länge pratat om. Sedan följde jag med henne upp till hennes lägenhet och hälsade på hennes hundar, som var alldeles för söta.

På kvällen blev det dags för att se Narnia. Filmen var sådär mysig, som den ska vara. Enda problemet var att mina linser dummade sig en del under filmen. Eftersom jag endå var i stan, så var det inte lönt att åka hem och byta til glasögon, så imellanåt såg man suddigt, medan ibland såg man bättre. Var skönt att få vila ögonen sen när man kom hem.

Min första dag på jobbet, eller ja, inte riktigt. Börjar inte förens på måndag, men idag fick jag gå runt och se alla ställen som jag ska städa, bland annat migrationsverket och lite andra ställen. Allting låg relativt nära varandra, så det var skönt. Gick hela vägen hem också, från stan. Tog inte så värst lång tid, så jag lär nog orka cykla den sträckan varje dag.  Den roliga nyheten är att jag börjar klockan sex på morgonen istället för sju, jippi! *ironisk* Får se det på den ljusa sidan, jag kommer hem tidigare och har hela dagen på mig att ha roligt!

Nu ska vi iväg till mina svärföräldrar. Keyvan ska få sig ett litet bad i det fina vädret.

Argh, man blir alldeles tokig på mina ögon. Ska nog ta och ringa vårdcentralen imorgon och se om jag kan få någon tid. De har varit helt rödsprängda varje dag nu. Låtit ögonen vila, haft glasögonen på mig, men ögonen har strulat iallafall. Provade mina nya linser i veckan. Har använt dom några timmar och på kvällen har jag inte alls kunnat se. Känns som att det skaver eller att man har skit i ögat, men det försvinner inte. Har fått gå och lägga mig tidigt varje kväll, för att jag inte har kunnat se något. Likadant idag, men nu verkar det ha lugnat sig, för nu kan jag se, utan att det gör så förbaskat ont.

Kristina ringde idag och ville att vi skulle dela upp träffen på två dagar. Hon skulle visa mig migrationsverket och några andra ställen, medan en annan får visa mig hur det fungerar på handelsbanken. Ser inte framemot att jobba alls, speciellt inte inom städservice.  Det får absolut bli sista sommaren, sedan får det bli något annat.  Kanske dags att prova på undersköterskeyrket, nu när jag äntligen är färdigutbildad? Återstår att se.

På fredag planerar vi att gå på bio och se Narnia. Ska bli jättekul.

Har väl inte så mycket att berätta. Dagarna är rätt lika, dag ut och dag in nu. Nästa vecka börjar jag jobba och imorgon ska jag och Kristina åka och titta runt på alla ställena. Kanske får prova och se hur det är att cykla in. Jag tror nog att cykel blir lättast i det långa loppet, men det känns inte som någon större hit att börja cykla så tidigt på morgonen. (Börjar 07:00) Fast vi bor ju relativt nära stan, så det går nog fort att cykla både fram och tillbaka.

Utöver det så testade vi på att äta på Mc donalds igår. Både jag och Mohammad har avskytt maten på Mcdonken. Förvånadsvärt så smakade det faktiskt gott. Fick med världens godaste dipp också. Jag tror nog att jag kan tänka mig ett besök dit igen någon dag. Idag ska vi nog åka till Bastasjö med Keyvan. Får väl se vad som händer.