under the ivy

Nu har jag en del att skriva om! Idag fick jag mitt antagningsbesked: Jag har kommit in på lärarutbildningen i Kalmar! Hihi, och just nu känns det faktiskt rätt. Jag har gått runt och spekulerat, funderat, velat fram och tillbaka med frågan: “Vad ska jag bli?” Att plugga har alltid känts som en självklarhet. Jag vill plugga. Jag känner att jag är en sådan människa som bör göra det. Jag funderade på barnmorska ett tag, men kom fram till att min stora hobby är nog inte att sitta och kolla folk mellan benen, även om det är så mycket annat vid sidan om. Jag gillar arbetet till hälften. Jag har alltid varit en person som älskar att hjälpa folk, ge råd och stöd. Kurator hade för min del varit ett perfekt yrke, men det räcker ju med att gå in på arbetsförmedlingen för att konstatera att något sådant jobb faktiskt inte finns häråt. Har fått en del råd från socionomer själva att de inte rekomenderar någon att läsa till socionomyrket. Det är så ont om sådana jobb, så då är det lika bra att satsa på något som jag vet kan ge mig ett yrke.

Därför började jag intressera mig för läraryrket. Inte så konstigt, med tanke på att varenda en i Mohammads familj är lärare. Jag vill kunna jobba med barn och som lärare kan jag ge ståd och råd, eftersom jag trots allt ska vara en förebild och motivera dom. Vet inte hur många gånger som jag legat hemma hos mina svärföräldrar och läst igenom deras pedagogikböcker och jag började få sug på att bli lärare för förskolan, men främst de tidiga åren, mellan 6-12år.

Samtidigt känner jag att jag vill mer än så. På så vis kände jag att förskollärare var lite sådär “låg-status” och dåligt betalt.. Om jag nu har möjligheten till att plugga, så känner jag endå att jag likabra kan sikta högt från början. Handlar väl i stort sett bara om prestationsångest. Helt plötsligt skulle jag bli läkare eller veterinär istället, men verkligheten kom ifatt. Diskuterade med min svägerska och kom fram till att jag kan ta en magister i pedagogik och psykologi, så att jag sedan kan doktorera. Kollade efter lite olika tjänster på högskolorna här i närheten och såg att de sökte en adjunkt/lektor för forskning inom pedagogik i förskola och förskolemiljö. Det slog mig, DET vill jag bli! Bara för att jag blir förskollärare så innebär det inte att livet tar slut där. Och nu är jag äntligen mer tillfreds med mig själv. Nu känner jag att jag har valt rätt, eftersom jag nu ska se möjligheter och inte begränsningar. Sedan kanske det visar sig att om 10år så finns det massvis med kuratorjobb i Sverige. Då kanske jag väljer den vägen istället.