under the ivy

Sitter här med Keyvan. Han har varit så orolig, både inatt och idag. Jättejobbigt. Just nu väntar man bara på att han ska gå och lägga sig och sova, så att han kan bli någorlunda utvilad. Så skönt att onsdagen är passerad. Början utav veckan är alltid så lång och jobbig. Torsdagen ger en verkligen hopp om helgen. Då vet man att det bara är morgondagen kvar att jobba. Haha, 1,5 vecka har gått utav mitt jobb och jag skriver som om jag slitit i 100år, när jag snackar om hopp och allt. Förresten, imorse fick jag tag på en utav Keyvans mjölktänder. Har suttit och lurpassat så länge, men inte hittat en enda. Han håller nämligen på och tappar alla tänderna och jag tänkte att det kunde bli ett fint minne att spara hans mjölktänder i en liten ask. Hoppas att jag får tag på fler!

Annars har jag spenderat dagarna med att läsa. Fick äntligen tag på “Känn pulsen slå” och har kommit halvvägs igenom boken. Första boken var bra, men den andra.. Nja, samma visa om igen, droger, demoner, skärsår, supande.. sida efter sida. Samtidigt kan jag förstå att skrivandet varit ett enormt hjälpmedel för Berny. Älskar ju själv att skriva och hoppas också en dag på ett författarskap. Det har varit en dröm, så man får se. Hade gärna skrivit pedagogik- och psykologiböcker, men kan även tänka mig att skriva både barn- och ungdomsböcker. Om jag nu fantiserar om att bli värsta doktorn i pedagogik, så får jag min chans att skriva iallafall. Hade inte varit helt fel.