under the ivy

Det är så roligt att se hur mycket man kan förändras på några veckor. Keyvan är nu 16 veckor. Den första veckan frågade jag mig själv: ”Åh, gud, kommer det vara så här jobbigt för alltid?” Det var ut och in var eviga sekund och inte nog med det, så vägrade han att varken kissa eller bajsa. Det blev mycket bajs och kiss-torkande. Inte nog med det så gick det inte alls att kelas. Kom man för nära, så resulterade det nästan med att få näsan avhuggen. Ett riktigt valpbeteende med andra ord. Nu, ett par veckor senare så tänker man istället: ”Åh, vilken underbar kille!” Han varken kissar eller bajsar inomhus, utan säger istället till och framför allt så har han blivit en mycket mer gosigare hund och jag har näsan i behåll.

Han är verkligen för gullig. Det bästa som finns är när han väcker mig på morgonen. Han kommer över till min sida utav sängen, viftandes på svansen och lägger huvudet på sängkanten. Då blir det massvis med klappar och slickar. Man blir så glad och den lyckan är obeskrivlig. En hunds kärlek är så stor.

Keyvan hälsar!

Jag har inte lagt in någon bild på min lilla Keyvan. Här är han tio veckor gammal. Fotot är taget i Ronneby Brunspark. Visst är han jättefin?

Nu har jag precis kommit hem ifrån en promenad med lilla valpen. Han är så duktig och jises, så fort han växer. Folk blir förvånade när jag säger att han bara är 13 veckor. Förövrigt blir han 14 imorgon. Han kommer bli en stor kille, så småningom. Jag kan säga att jag längtar tills han blir större, men framför allt längtar jag tills vi kan börja valpkursen i höst. Tråkigt att det inte går något sommar.