under the ivy

Nu är man hemma i Karlskrona. Kom precis in ifrån en promenad med Keyvan i ösregnet. Det var nog snarare jag som njöt utav promenaden, än lillkillen. Det är sällan man uppskattar regn, för ibland är det helt enkelt mer än underbart när regndropparna rinner längst ansiktet. Det enda man går runt och tänker på just nu är att gymnasiet är över och vad händer nu? Jag är skiträdd. Så länge som man har längtat och nu när man väl står där, så blir man jätteskraj. Vad händer nu?

För det andra, så har jag kommit på: Jag är ju för sjutton utbildad undersköterska. Jag har aldrig sett det på det viset, sedan är det ju inget jag heller planerar på att jobba med i framtiden. Men det är kul att ha i bakfickan och det är ju något som jag kan tänka mig att hoppa in och jobba som då och då.

Nu är det dags att åka tillbaka till Karlskrona. Har packat och väntar på att mamma ska komma hem, så att hon kan köra mig till tåget. Slog i min nagel innan idag, kändes nästan som att hela nageln flög av. Gud, vad ont, men den sitter på plats. Vad konstigt allting känns. Nu är jag ju helt och hållet Karlskronabo, men jag måste säga att Skåne är hela mitt hjärta.

Nu är jag iallafall ledig i ungefär en månad, sedan blir det sommarjobb. Skönt att inte behöva tänka på plugg eller något sådant. Jag ska helt enkelt slappa hela sommaren. Läsa böcker, sola, bada, leka med Keyvan och spela The sims, haha. Det om något är en typiskt sommar för mig. En tur till Liseberg, hoppas jag kunna planera och det skulle även vara kul att åka till Stockholm.

Regnet bara öser ner och jag får en känsla utav att vädret kommer vara lika trist imorgon. I och för sig står det att det ska vara mulet, men säkerligen blir det kallt. Givetvis har jag inte köpt någon vit sjal eller kofta, som jag kan ta på mig ifallifall. Så jag tror nog det får bli en akut visit i lund. Syrran har skolavslutning idag, så hon hade ju kunnat följa med. Får väl se.

Imorgon är det studentfest och tror ni inte att jag inte har någon form av legitimation med mig? Utmärkt. Äger inget legitimation, utan enbart pass och vart sjutton passet ligger kan ju vem som helst fråga sig. Jag får se om Bebi hittar det idag, för han kommer ju endå imorgon.. Men jag får en känsla utav att jag har lagt det på ett så säkert ställe att ingen kommer hitta det. Så, what to do? Hade varit otroligt roligt att få umgås med klasskamraterna litegrann, nu när det är sista dagen..

Är nyligen hemkommen ifrån min kompis J. Vi hade jättemysigt. Tände ljus, öppnade en flaska vin och satt och samtalade i flera timmar. Så härligt att få göra sånt. Jag känner mig så bekväm hemma hos henne, så det var jättemysigt. Egentligen skulle E och en annan tjej också komma. Den ena tjejen sa dock att hon inte ville vara hemma hos J för att hon var rädd för att vi skulle prata minnen. (Okej?) Det slutade med att E stängde av mobilen och inte kontaktade oss. Otroligt dålig stil, har man väl bestämt att träffas så kan man ju åtminstone ringa och säga att man inte tänker komma, men, men.. J och jag hade otroligt trevligt iallafall. Vi ska ses imorgon och busa med vovvarna.

Annars har jag städat litegrann. Imorgon får det bli ordentlig städning inför studenten. Åh, vad kul, men endå tråkigt. Aja, nu får det snart bli sängdags.

Idag har jag varit en runda i Löddeköpinge. Kom hem med ett par vita skor till studenten. Hoppas jag kan gå i dom. Jag kan i princip inte gå i annat än gympadojjor, tråkigt nog. Ibland vill man ju kunna gå i lite finare skor, men jag får jämt ont och massvis med skoskav. Bytade storlek på mina andra skor som jag köpte förra veckan. Sedan köpte jag även hem Acos sunkissed-bodylotion och för ansikte, så jag hoppas man få lite fin färg på kroppen lagom till studenten. Inte så kul att vandra runt som en blekfis. Ett bronspuder från H&M följde också med mig hem. Visserligen gillar jag inte h&ms smink, men jag har hört att den ska vara bra, så man kan åtminstone testa. Ingen större förlust direkt.

Rösta gärna!

Jag trodde verkligen att vi skulle till skolan hela den resterande veckan, men inte det inte. Det är nu som verkligheten börjar krypa fram. Vad händer nu? Herregud, vad tiden har gått fort och nu slutar vi. Jag börjar minnas ettan, när jag för första gången gick till skolan och när jag träffade alla. Gud, vad nervös jag var. Samtidigt har jag haft sån tur.  Det känns lite synd att sluta, men samtidigt vill man få påbörja ett nytt liv där jag bor nu. Jag har ju ett nytt hem och det blir ju lite långt att pendla till Skåne.

Idag spelar min baby match mot Karlshamn. Vi får hoppas det går bra och att hans fot är stabil. Annars finns det inte så mycket mer att skriva. Det skulle inte varit helt fel med en isglass i detta fina vädret. Det är verkligen jättevarmt. Får snart ställa in en fläkt på rummet, för snart kan man inte sova om nätterna.

En personlig almanacka hade absolut inte varit fel att ha i höst. Kanske något man borde önska sig? Förövrigt är jag nere i Skåne, hos min mamma och ska vara här fram till studenten. Keyvan har fullt upp om dagarna med att leka med hundarna och han är så fruktansvärt nyfiken på katterna. Idag blir det lite trädgårdsarbete. Hjälpa mamma lite, så att det blir fint till studenten.

Det är alltid svårt att presentera sig själv och ”meningen” med sin blogg. Det är otroligt lättare att bara skriva och se vart man hamnar. Däremot kan vi köra lite basics. Jag är Nina, en blivande 20åring som nyligen testat vingarna från Skånes ljuva slättar och nått Karlskrona, där jag bor med min sambo och vår galna hundvalp, Keyvan, som förövrigt är en annars så söt collie.

Nu är det exakt en vecka kvar tills jag tar studenten. Student 2008, underbart. Det ska bli otroligt skönt att få avsluta detta kapitlet i livet och gå vidare. Vidare till högskola, vuxenlivet. Törs man smaka på orden? Jag har sökt till lärarutbildningen, så vi får väl se om det är dit det bär av. Det kommer nog kännas konstigt och framför allt svårt, att börja en ny skola igen, efter att ha läst 2år på distans. Vi får väl se vad som sker på studentveckan.

Jag vet inte hur många gånger som jag försökt skriva en blogg, utan att ha lyckats. Men jag vill försöka igen och se hur det kommer att gå. Det är alltid skönt att ha någonstans där man kan få skriva av sig lite, inte sant?